yeellowsun

Nu är jag överlycklig! Jag hittade precis, under min cykeltur, två hästar som var villiga att stanna tätt intill staketet än stund och låta mig klia dem i pannan och bak öronen. Då dåsade de ihop så att de nästan slog näsan i tråden. Fina är dem iallafall, och det gör mig glad att tänka på att jag kan gå till dem och klia på dem precis när jag vill. De går ju ingenstans.
Jag kom också underfund med att jag är ganska tacksam över att bo på "landet" ibland.
Här finns tystnad och rosa moln. Kor och susande träd. Gräs och svajande stakettrådar. Hästar och lila blommor. Varm asfalt och jordgubbar. Jasminlukt och knastrande grusvägar. Tack.